Sådär, nu är jag anmäld till Ironman i Zürich, Schweiz, nästa år. Det har varit lite velande fram och tillbaka om det verkligen är den här tävlingen man ska köra. Kanske blir Kalmar en Ironman och då är det ju förstås roligt att vara med i den på hemmaplan, å andra sidan så har jag ju tävlat i Kalmar ett par gånger och nytt är ju alltid roligare.
Jag kollade lite på VM på Hawaii igår och kände mig inte jättesugen på att ta mig dit, men desto mer sugen att tävla och att cykla fort. När jag sedan somnade ifrån tävlingen ett par kilometer in i maran så drömde jag att jag tävlade och att när det var dags för mig att springa så hade Mattias Wallander ställt undan skorna jag skulle springa i. Jag var tvungen att springa i ett par skor jag inte alls planerat för, men när jag väl började så kändes det jättelätt och gick fort. Inte alls som i verkligheten.
Björn kommer att följa med till Schweiz men om Mattias också gör det och kan fullfölja sin plan att gömma skor återstår att se.
Vi har ju pratat om det här. Jag ställde undan dina tunga skor och plockade fram dina lättare och snabbare som du inte annars skulle vågat springa i. Du borde tacka mig för att det gick så snabbt.
Det gick förvisso lätt men jag blev stressad i T2 över att skorna var borta. Du skulle ha förvarnat mig!
Då skulle du inte gått med på det. Det här var för ditt eget bästa.
Du har antagligen rätt. Då förstår du också att du kommer att fylla en viktig roll den 15 juli nästa år så jag förslår att du också anmäler dig.
Då kommer jag ju inte ha tid med sånt där. Bäst vore om jag följer med men bara hjälper dig med dina skor utan att tävla själv.
Om du mot förmodan skulle vara av cykeln före mig så har du ju tid att flytta runt mina skor
Ja det går förstås också bra.